En händelse under kvällen har verkligen fått mig att fundera...
Det ger mig en stor klump i bröstet av ledsenhet, gråt och förtvivlan. Jag vet att det finns många olika sätt att se på saker och ting, vad som är bra och dåligt, vad man bör och inte bör göra. Vad man måste efter rådande omständigheter och så vidare.... Men när det kommer till djuren så är min undran..... hur ofta frågar vi dem om hur de vill ha det ? För precis som vi så anser jag att djuren ska ha en röst och en talan om vad de önskar i sitt liv.
Hur behandlar vi våra djur egentligen ? Hur behandlar vi våra djur egentligen.... ? Jag vet att jag skrev samma mening två gånger men det är för att jag önskar att vi stannar upp och funderar... Hur behandlar vi dem ?
Hur behandlar vi dem när vi köper och säljer djur som om de vore saker ?Vad är det som får oss att ta beslut över deras huvuden, låta dem bryta upp från tryggheten ofta gång på gång,tvinga dem lämna familjer och vänner som de sen kanske aldrig mer får träffa. De ska anpassa sig efter våra liv, våra önskningar, vår tid, vår ork och våra pengar eller ännu värre.... vår business.....
Vem frågar dem om vad de vill ?
Händelsen under kvällen var en häst som akut drabbats av fång. En äldre vacker dam som så vitt vi vet aldrig haft detta förut.
Till saken hör att denna häst, en vacker äldre dam som tidigare gått på trav och sprungit väldigt fort samt även haft föl tidigt i sitt liv tills hon ej var önskvärd mer utan hotades med avlivning. Hon fick då komma till en kvinna med ett stort hjärta som tog sig an henne och gav henne ett fint hästliv, visserligen med arbete som turridningshäst men även stora fina hagar, med stora ytor att röra sig på och MASSOR med hästkompisar - En egen flock precis så som naturen tänkt sig att det skulle vara för en häst. Arbetet de utförde med turister på turridning var säkert tungt ibland och krävde mycket men de hade varandra. Tryggheten i en stor flock med likasinnade individer, hon hade en familj, ingick i ett sammanhang. Säkert både vänner och ovänner i gruppen men med ytor så stora att man har friheten att välja vem och vilka man vill umgås med. En tryggt liv där alla behov en häst behöver blir tillgodosedda.
Åren går och hon blir äldre och så bestäms det över hennes huvud att hon ska pensioneras, få ta det lugnt, få flytta till någon annan.
Är det någon som frågar henne vad hon vill? Är det någon som frågar vad hon känner inför att flytta från sin trygghet, sitt hem, sin familj, sin flock, sina vänner? Är det någon som förklarar för henne varför hon måste göra det ?
Nej vi tar oss ofta friheten att bryta upp familjeband, vänskapsband och trygghet och förväntar oss att det alltid ska fungera, ofta så gör det ju det för djuren är väldigt anpassningsbara och har oftast förmågan att förlåta och acceptera det som händer dem. Men de har känslor precis som du och jag och det är oerhört respektlöst och sorgligt att sälja/flytta/avliva djur utan att de får veta orsaken till varför. - Varför måste du lämna mig ? Varför måste jag flytta?
Alla även djuren är olika individer, vissa kanske tycker att det är roligt med miljöombyte och många gånger så flyttar de kanske från ett sämre ställe till ett bättre. Vissa kan bli inneslutna och liksom förlamade av sorg. Andra väljer att bråka och visa sitt missnöje /sorg genom utåtagerande och vissa kanske väljer att faktiskt bli sjuka - om det är deras enda utväg att flytta och det inte blir bra så tror jag att de hellre väljer att få gå vidare än att leva med sorgen och saknaden efter sin husse/matte , sin familj eller sin flock.
Tänk dig själv om du bor på en plats där du trivs, du har familj och du har vänner, du känner mening, du känner samhörighet du känner dig trygg. Du börjar bli till åren men du tycker att allt är bra, du är trygg och ser kanske till och med fram mot att få åldras på ett värdigt sätt.
Så plötsligt en dag kommer någon och hämtar dig för att nu förstår du har de inte bruk för dig mer, du har gjort ditt, du ska gå i pension, du ska flyttas, du ska lämna dina vänner och antagligen aldrig mer få se dem. Du ska nu flyttas ur ditt liv, ditt sammanhang och placeras där de tycker att det kan vara lämpligt.
För vissa individer funkar detta, för andra inte.......
För just den här hästen funkade det inte......
Jag tror djuren kan välja och de kan själva manifestera sjukdom för att på ett snabbare sätt få göra övergången till energiform igen, få vandra vidare, få hjälp att dö.
Och de hästar som fått uppleva sin sanna essens, där de egentligen ska leva, i flock, med andra vänner där ofta livslånga band skapas. I stora hagar, i sitt rätta element.
Dessa hästar flyttar man inte på utan att såra deras själ, utan att kväva deras livskraft.
Hon längtar hem och med den sorgen och längtan så manifesterar hon utan synbar anledning sjukdom som ett sätt att få möjlighet att gå vidare.
Det är svårt att hjälpa en sådan häst, en som redan bestämt sig. De är inte rädda för döden, de vet att det bara är en återgång till sin ursprungliga energiform. Ibland måste vi acceptera att de hellre väljer döden än livet även om det är svårt.
Hur behandlar vi våra vänner djuren. Är det i all välmening alla gånger ?
Weronika
.