Idag hade jag bestämt mig för att ta ett samtal med någon av mina egna djur, jag visste dock inte i morse vem det skulle bli utan tänkte så här.... att den som vill prata kommer att ge sig till känna.....
Och så blev det, lite otippat kanske men ändå inte att mina fina lille Kalle kliver fram och vill säga några väl valda ord till matte.......
Så här börjar han...
- Jag har väntat på det här. ÄNTLIGEN!
Som jag har jobbat och jobbat för att du någon gång ska ta det stora steget.
Jag älskar dig min matte och själsfrände, vi har vandrat tillsammans genom eoner av tid och upplevt svåra saker tillsammans.
Jag behöver mer kärlek och jag känner att du inte alltid har tid för mig. Jag vill ha total närvaro när du är med mig, du är ibland så splittrad och dina tankar går hit och dit, de flyger som fragment i luften, som ett pussel fast med kantiga bitar och din verklighet fragmenteras upp och det blir som konfetti. Ibland passar bitarna ihop och ibland eller oftast så är det totalt kaos.
Nu börjar jag se en ordning i mönstret och det börjar liksom inifrån som att vissa bitar krokar i varandra och börjar bilda en bild/ett sammanhang. Men det är viktigt att det går inifrån och ut. Du bygger någon bit varje dag och det är också därför som jag känner nu att jag kan ta lite mer semester från dig på nätterna ( Kalle sover på mina ben varje natt..... )
Du gör ett bra jobb nu och jag kan slappna av för det är inte så lätt för mig heller att hjälpa till alla gånger. Jag kan inte förstå er människor som är så fragmenterade i ert sinne, er medvetenhet. Skulle en katt bete sig så så blev det inte mycket av värde uträttat......
Nej Meditation -( En katts specialitet), ett stilla sinne så att alla dessa fragmenterade bitar faller på plats så kan vi börja uträtta stordåd du och jag och jag kan få lite semester....
Förresten så vill jag ha godare mat också....... Annars är allt Ok.
Kalle
N